Om allt i Ellen och allti' Ellen

Jag får ibland höra att det är stora svängningar jag gjort i livet, men för mig handlar det mer om att följa hjärtats röst och att bejaka de olika sidorna jag har. För tillsammans ger de Ellen, men utan någon enda av dem så skulle jag ju inte vara jag. Jag är människoälskare, präst, socialdemokrat (Åt vänster.), fd systemvetare (Man skulle kunna hävda att jag ju för alltid är systemvetare, men jag har alltid varit en så dålig systemvetare så jag föredrar fd. :-) ), kattägare (Till Jasper som är 8 år och Zoizit som är ca 8 veckor, vilket ibland innebär krig här hemma.), målare (Helst på väggarna i stora mönster.), tänkare, dotter, syster, singel och mycket, mycket mer...

Jag tror på Gud. En enda Gud i mig och dig och alla andra och i världen. En Gud som verkar, när jag vågar verka för Gud och i Gud. En Gud som är kärlek och alltid vill det som ger liv. Jag tror på en skapelse som innehåller det konstruktiva och det destruktiva. Enligt våra mänskliga måttstockar kan vi göra gott och ont, men enligt mig, aldrig vara enbart goda eller onda. Vi är alla medmänniskor och medansvariga för vår jord, vår arvsynd är vårt arvansvar (Ett begrepp jag lånar från Anna Karin Hammar.). Och jag älskar vad som står på den t-shirt jag en gång fått från ungdomsgruppen i Möllevången-Sofielunds församling i Malmö "Syndig och älskad", så ser jag oss människor, alla oss människor, vi är alla samtidigt syndiga och trasiga, och oändligt älskade. Vad händer när du ser på din medmänniska på det sättet?