Framtiden

Ni vet när man tittar på filmer som visar framtiden, så är det alltid en hemsk framtid där vi gjort slut på jordens resurser, allt är grått och bara några få människor har överlevt antingen ett världskrig med atomvapen, hur jorden träffats av en asteroid eller någon annan naturkatastrof. Och så handlar det om hur vi ska lyckas överleva i den nya verkligheten.

Ibland får det mig att undra om det verkligen är så vi tror att det kommer bli, om vi verkligen inte har mer tilltro till mänskligheten. Vi lever i samhällen som ständigt utvecklas och förhoppningsvis tror vi väl att den politik vi för och vårt sätt att leva ska ge oss bättre liv än de vi nu har och inte sämre. Eller?

Eller är det så att vi är så otroligt egoistiska och kortsiktiga i vårt tänkande att vi accepterar att så länge jag får leka med mina leksaker så struntar jag i hur andra har det och vad som kommer att hända. Så länge mina pengar växer på banken och så länge jag får köpa vilka grejer jag vill, så länge min bil går fort och är i rätt färg och så länge jag får synas på TV, så är jag nöjd.

Men jag är inte nöjd. Jag vill att vi ska tänka långsiktigt och större, jag vill att vi ska lära av våra misstag, jag vill att vi ska bli bättre på att vara människor, bättre på att ta hand om varandra, bättre på att ta tillvara våra naturtillgångar, bättre på att dela på våra resurser, se till att alla människor har tillgång till vatten, mat och mediciner, njuta mer av livet, titta på mer vackra saker, andas bättre luft, vara mer i naturen, ha mer tid för våra partners, barn, vänner och släktingar.

Och vi kan ju göra det. Våra tekniska framsteg, vår kunskap inom psykologi, medicin, sociologi, ekonomi osv, om vi utnyttjade dem så skulle vi ju kunna skapa den världen.

Så varför gör vi inte det?

Förnyelse

Mycket har hänt sen sist och jag tänker att mina funderingar rör sig över alla områden. Vi sossar ska välja en ny ledare och jag tycker det är sorgligt att det blev som det blev. Jag önskar att vi givit Mona en bättre chans, för jag tycker hon har en drivkraft som är bra för partiet. Men nu har det blivit som det blivit och jag tror det är bra att hon avgår. Det pratas mycket om olika kandidater och olika syn på vad "partiet" ska stå för. Vissa förespråkar något nytt, att svara på en önskan och bejaka de krafter som finns i samhället idag, vilket tolkas som högerkrafter, vi bör kliva åt höger och anpassa oss till den nya andan. Men för mig är det helt fel väg. Jag har länge tyckt att vi gått för långt åt höger och jag tycker vi blir populistiska när vi försöker möta högern istället för att stå för de grundvärderingar vi har. Vissa verkar tro att socialdemokratin har dött ut, men för mig är den lika relevant idag, bara vi förmår att översätta begreppen.

Samma sak gäller kyrkan och jag inser att jag står för samma sak på båda arenorna. Det kan verka som att friheten står emot gemenskapen, men för mig står både socialdemokratin och den svenskkyrkliga folkkyrkotanken för samma sak. Den enskilda individens frihet, vilken vilar på gemenskapens trygghet. När vi månar om varandra så kan vi också stråla som individer. Det jag har emot den borgerliga tanken är att det ställer människor emot människor. Jag tro att konkurrensen kan söndra och att tänka i lönsamhet kan överskugga andra mål.

Jag längtar efter en ny socialdemokrati, som bejakar människors lika värde och möjliggör allas lika möjligheter, som ser att vi alla är olika och uppmuntrar till att lysa, men aldrig på bekostnad av andra, som ger möjligheter och trygghet efter behov. En socialdemokrati som bejakar de krafter som finns i människor och som förstår de svårigheter som kan uppstå. Som tror gott om människor och tror på att vi tillsammans kan bygga det samhälle vi vill ha. Som förstår att leva handlar om livet och inte om det vi diktar ihop.

Och jag längtar efter en kyrka som bejakar det liv som människor lever, som ser evangeliet som ett budskap till alla och något vi måste anstränga oss för att översätta så att människor förstår det. Vår mission måste ju vara att sprida evangeliet, att få människor att förstå att vi alla är älskade av Gud, och så älskade att vi alltid är förlåtna, att vi alltid lever i Guds omsorg. Och då kan vår målgrupp inte bara vara de få som går på våra gudstjänster utan måste också vara de som inte kommer till våra gudstjänster idag. Vår målgrupp är alla människor i vår närhet.

Vi ska välja ledare inom socialdemokratin och jag hoppas att det är någon som uppmuntrar till förnyelse, men som också bejakar de grundläggande värderingar vi har; jämlikhet, medmänsklighet, frihet. Ord som är lika aktuella idag, hur mycket vi än försöker omvärdera begreppen. Det största sveket, skulle enligt mig vara att svika dessa ideal. Det går att modernisera vår politik utan att släppa våra ideal, det går verkligen. Och jag tror på att vi kan göra det!