Klass-samhället

Jag funderar över en sak. Det ska löna sig att arbeta säger Alliansen och vill gärna göra skillnaderna större mellan de som av olika anledningar inte arbetar och de som arbetar. Dessutom verkar det som om det gärna ska löna sig att jobba med vissa saker medan andra jobb ska löna sig lite mindre, de som har lite mindre status och som inte genererar lika mycket pengar på "marknaden". Men jag undrar...

Tänker de sig ett utopi-samhälle där alla jobbar med dessa högstatusjobb, där människor genast får ett nytt högstatusjobb när de råkar bli av med ett annat och där människor aldrig blir sjuka? För annars innebär det ju att de tycker det är helt ok att det alltid kommer att vara en ganska stor mängd människor i vårt land som lever under ganska svåra förhållanden. Och det är definitivt inte mitt utopi-samhälle.

I Stockholm City beskriver en av deras politiska debattörer, Kajsa Ekis Ekman, Stockholms problem med arbetslösheten, som tre problem: det första att en massa människor blivit utan arbete, det andra att en massa arbeten blivit utan människor och det tredje att en massa människor blir lidande när dessa arbeten inte utförs. De arbeten hon skriver om är de i den offentliga sektorn, arbeten som inte genererar en massa pengar, men en massa värde. Arbeten som aldrig kommer att bli högstatus i marknadens ögon och som därför heller aldrig kommer att ge en särskilt hög lön.

Men likväl så behöver vi människor som vill göra dessa jobb, dessa jobb där människor inte kan rationaliseras bort, människor som vill ta hand om barn och gamla, undervisa och rädda liv. Jag hoppas deras status kommer höjas så att också dessa livsviktiga människor får ordentliga löner. Men jag hoppas också att de människor som av olika orsaker står utan jobb också kan leva goda liv. Jag delar gärna med mig så att de kan göra det! Gör du?

Läs gärna om och av Kajsa Ekis Ekman i Stockholm city, sidorna 6 och 8.

Vi kan inte vänta!

Äntligen har då kampanjaffischer, film och hemsida släppts. "Vi kan inte vänta" är vad vi otåligt upprepar och det vi vill ha är ett Möjligheternas land! Med fokus på arbete åt ungdomar, fler händer i vård och omsorg och nya kreativa idéer som får fart på Sverige och svenskarna. Framförallt fokus på människan! Gamla, unga, föräldrar, yrkesarbetande, sjukskrivna, arbetslösa, studerande, tillsammans kan vi satsa på alla de grupperna. Tillsammans kan vi komma på nya sätt att minska klyftor och skapa gemenskap. Tillsammans kan vi vinna valet och skapa det samhälle vi vill ha!

Besök hemsidan Möjligheternas land
Se Socialdemokraternas valfilm

Röd politik - lite mer hjärta!

Jag läser om alliansens förslag inför valet och saknar att höra om de röd-grönas. Jag tror vi måste bli bättre på att få ut vad vi vill med Sverige. Varför det spelar roll vilka som har makten. För jag vill inte ha 4 till år med alliansens politik. Jag vill ha tillbaka lite mer hjärta i politiken!

Jag tror de stora skillnaderna ligger i grundvärderingar och människosyn. Dessutom tror jag på att människor gör som man förväntar sig av dem, och jag tror gott om människor! Jag tror att de flesta människor vill göra rätt för sig, jag tror de flesta människor vill vara lyckliga, jag tror de flesta människor vill leva i gemenskap med andra, jag tror de flesta människor vill göra andra människor lyckliga. Jag tror inte att människor mår bra av att konkurrera om allt eller lura andra eller tjäna något på andras bekostnad. Men jag tror att många lever såna liv. För att de fått för sig att det är så det ska vara. För att vi matats med att människor luras, att marknaden styr och att du måste förtjäna ditt liv.

Ibland tror jag att det är ett misstag att vi sossar fokuserar så mycket på arbete. Att vi inte längre kan kalla oss ett arbetareparti på samma sätt. Dels har ju alliansen tagit över många av de gamla begreppen och förvanskat dem, men dessutom tror jag att samhällsstrukturen förändrats och att vi människor också har förändrats. Det är andra värden som spelar roll nu och jag skulle önska att vi pratade mer om vad det innebär att vara människa och leva ett fullt liv. För i det ligger att man har ett givande arbete, att man har tid med sina barn, att man har möjlighet att vara sjukskriven för att bli frisk när man är sjuk, att man har en trygghet när man blir av med jobbet och måste söka nytt, att man har rätt till sin tro så länge den inte är destruktiv, att man har rätt till sin kultur så länge den inte är destruktiv, att man har rätt att älska vem man vill, att man har möjlighet att hitta ett bra boende även om man är ung eller inte har mycket pengar, mm, mm.

Varför inte sätta siktet på vårt idealsamhälle och kanske iaf nå halvvägs? Låt oss ligga i framkanten och driva utvecklingen istället för att försöka jobba runt de problem som finns idag. Jag skulle vilja bygga ut och ha gratis kollektivtrafik så att vi äntligen blir av med miljöproblemet bilarna, jag skulle vilja ha fler hyresrätter för ungdomar som vill flytta hemifrån, jag skulle vilja ha fler människor som får bra betalt för att göra det som marknaden inte betalar för, som hemtjänst tex., jag vill ha en skola som har tillräckligt med mänskliga resurser för att se vartenda barn och göra skolgången rolig och givande, jag vill ha en kriminalvård som fokuserar på att rehabilitera människor så att de kan bidra i samhället och leva goda liv, jag vill ha ett samhälle fullt av människor som gärna hjälper varandra, som gärna betalar skatt för att andra människor ska få bättre liv, som gärna delar med sig istället för att vilja lägga på hög.

För då tror jag att vi skulle få ett samhälle där vi har en rörelsefrihet att upptäcka vilka vi är och vad som gör oss lyckliga, och där vi samtidigt har en trygghet i gemenskapen med andra.

Ibland blir jag så frustrerad!

Vi närmar oss ett val och då brukar ju fler idiotiska förslag än vanligt dyka upp, men något jag lärt mig under de här 4 åren från förra valet är att inte bara vifta bort dem, utan att inse att människor som sitter vid makten faktiskt kan få igenom dem. Nu är det Björklund och Billström som visat på sin människosyn. För det är vad det handlar om. I Aftonbladet läser jag om burkaförbud i skolor och att kasta ut romer som tigger från Sverige. Och visst handlar det om människosyn och säkerligen ett försöka att glida på den främlingsfientliga vågen som ändå drar fram. Men är det inte precis tvärt om vi borde agera? Vad sägs om att ta tag i de riktiga problemen i skolan, att vi har för få lärare och att ungdomar behöver mer trygghet. Att hota med att visa upp skolk i betygen ligger väl på samma nivå ungefär. Trodde vi lärde oss något när vi förbjöd barnaga, att hot inte fungerar vidare bra som pedagogik.

Nej, har vi människor i vårt land som förtrycks, pga kultur eller religion så kanske det är bättre att ta en diskussion om det och att samtala med nyinflyttade om varför de i vissa falla anser det vara ännu viktigare att hålla på sina egna seder. Kanske är det så att vi i vår rädsla för det som är annorlunda skapar större problem och större skillnader än om vi sa att "jag respekterar dig, låt oss prata om varför vi gör som vi gör och ni gör som ni gör". Och snälla, låt oss ta itu med våra egna problem först. Är det verkligen burkor som är det största problemet på lektionerna? Är det verkligen så att de flesta skolkar för att det är kul? Och varför i hela världen skulle vi bara utvisa tiggare som är romer, varför inte ta ifrån "svenska" tiggare deras medlemskap på samma gång isf.

Jag önskar så att vi kan fundera ett varv till, att vi med grund i en människosyn som innebär alla människors lika värde och rätt till samma möjligheter, kan börja tänka "varför" istället för i snabba lösningar. Varför skolkar ungdomar? Varför har vi tiggare och hemlösa i vårt välfärdssamhälle? Varför har flickor burka i skolan? Och så börjar vi där. Med en respekt för människor! För vårt samhälle har blivit lite kallare och lite hårdare, och jag vill inte ha det så. Så vi ska vinna valet i september och vi ska ändra på det!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7572441.ab

Kärlek

Jag funderar över det här med relationer. Ibland blir jag beskylld för att vara lite kräsen, men om jag tänker på att jag ska bjuda in någon i mitt liv så måste det ju vara någon som gör livet bättre eller iaf gör att livet är kvar på samma fantastiska nivå där det är nu. Och det är så mycket som ska stämma. Kemi är svårt att förklara, men jag tänker mig att man liksom ska vibrera på samma nivå. Att man klaffar intellektuellt, känslomässigt, fysiskt, energimässigt... Och då menar jag inte att man måste vara likadana, inte alls! Men jag har svårt att tänka mig att jag skulle passa med en militant ateist som tycker det här med känslor är trams, ägnar det mesta av sin tid åt jobb och gym, och inte vill utvecklas som människa. Då är jag hellre själv!

Men jag vill ju inte vara själv längre så här kommer min önskelista:
Du uppmuntrar till drömuppfyllelse och obegränsning.
Du är snäll och intresserad av vad jag tycker och tänker och gör.
Du vågar älska.
Du tycker om att kommunicera.
Du är nyfiken och funderar över saker.
Du kan njuta av livet och skrattar mycket.
Du är trygg i dig själv och är inte rädd för närhet.
Du har en närvaro i blicken.
Du engagerar dig och är passionerad.
Du tänker stort och tror gott om människor.
Du tycker om katter.

Så, var är Du? :-)

Störst av allt är kärleken

Jag gick i Pride-paraden igår och som alltid får jag gåshud när jag möter blicken hos alla leende, vinkande människor längs vägen. Och när jag går där känner jag mig verkligen stolt! Tyvärr var vi få från Svenska kyrkan i år, men Svenska kyrkans unga var snälla nog att låta oss gå med dem under bannern "Störst av allt är kärleken". Vi som gick där funderade över varför vi var så få, om det var så att när vi nu äntligen fått igenom en könsneutral vigsel så är det inte lika motiverat för folk att dyka upp. Men jag tror det är desto viktigare att vi nu sluter upp och visar på att vi verkligen menar det. Och inte bara i frågan om äktenskap utan att vi i alla frågor verkligen står för alla människors lika värde och rätt till kärlek!

På väg från festivalområdet mötte jag de grupper som gick efter oss i paraden, en av dem var Humanetiska Föreningen HEF med ungefär 5 personer. En hade en burka runt huvudet och ett plakat i händerna där det stod något om burkor som jag tyvärr inte kunde läsa. En annan var utklädd till luciatågs-tärna med vitt linne och glitter i håret. På hans plakat stod att man kan vara God utan Gud. På den tredje personens plakat stod att de var emot religioner. Jag kan för allt i världen inte förstå vad det har i Pride-paraden att göra. Svenska kyrkan (Självklart inte alla inom kyrkan, men kyrkan i sig.) kämpar för alla människors lika rätt till kärlek. Är det verkligen vettigt att kritisera det i paraden? Och är det verkligen platsen att kritisera burkor? Vore det inte härligt om ett gäng hbtq-muslimer skulle vilja gå med i paraden, med eller utan burka? På HEFs hemsida står det om Pride-paraden att "Alla medlemmar och sympatisörer välkomnas till en härlig och mycket meningsfull manifestation mot religiöst förtryck." Verkligen härligt!

Till nästa år planerar vi att gå under en stor Svenska kyrkan-banderoll och vara betydligt fler som visar att "Störst av allt är kärleken"!