Idag, eller rättare sagt väldigt, väldigt tidigt i morse fick min bästis barn, en liten flicka. Och jag har så mycket känslor i kroppen att jag har svårt att hålla reda på dem. Jag är bubblande lycklig och förundrad, helt plötsligt finns det en ny liten människa här på jorden. Och visst är det så att hon fanns här redan när hon låg i magen, vi pratade om henne, vi kunde känna henne röra på sig, men det är först nu som man kan se hennes ansiktsuttryck, hennes hårfärg, hålla i henne, räkna hennes fingrar och tår. Man kan undra vem hon är, hur hon kommer att vara, vilket liv hon kommer leva, vad hon kommer lära oss om livet. Det är något förunderligt när ett nytt barn föds.
Och det får mig att fundera över vad ett liv är? Just vi, jag, du och alla andra, föds som ganska enkla människor. Vi behöver kärlek, närhet, mat, luft att andas och tak över huvudet. Sen växer vi upp och blir så mycket mer komplicerade. Helt plötsligt behöver vi alla möjliga konstiga saker. Det är förstås på gott och ont. För livet blir ju mer komplicerat när man inte kan förlita sig på föräldrar som tillgodoser alla ens behov, när man själv måste ta ansvar för sitt liv. Samtidigt ligger det ju i att vara människa att ta sina egna beslut om livet, att vara nyfiken och upptäcka, låta livet växa. Men för mig är det viktigt att ibland fundera över vad jag kan skala bort. Vilka av alla de påhittade behov jag har kan jag lika gärna vara utan? Och det är ofta ganska många. För livet är lite sorgligt om jag verkligen behöver Coca Cola light eller TVns alla serier. Nånstans så vet jag ju att livet är större än så och jag är glad att den här nya lilla tjejen påminner mig om det.
Något hon också påmint mig om redan när hon låg i magen är att jag längtar efter barn. Att man alltid gör val här i livet och att jag är nöjd med mina, men att jag vill vara noga med de jag gör framöver. För jag vill också vara med om det här. Är så fantastiskt glad för mina vänner som fått ett efterlängtat litet barn, så otroligt glad för den lilla flicka som fått så fina föräldrar och en sån fin syster, och så ofantligt glad för min egen skull som fått ett nytt litet liv i min bekantskapskrets. Ibland är livet bara förunderligt. :-)
