Ni vet när man tittar på filmer som visar framtiden, så är det alltid en hemsk framtid där vi gjort slut på jordens resurser, allt är grått och bara några få människor har överlevt antingen ett världskrig med atomvapen, hur jorden träffats av en asteroid eller någon annan naturkatastrof. Och så handlar det om hur vi ska lyckas överleva i den nya verkligheten.
Ibland får det mig att undra om det verkligen är så vi tror att det kommer bli, om vi verkligen inte har mer tilltro till mänskligheten. Vi lever i samhällen som ständigt utvecklas och förhoppningsvis tror vi väl att den politik vi för och vårt sätt att leva ska ge oss bättre liv än de vi nu har och inte sämre. Eller?
Eller är det så att vi är så otroligt egoistiska och kortsiktiga i vårt tänkande att vi accepterar att så länge jag får leka med mina leksaker så struntar jag i hur andra har det och vad som kommer att hända. Så länge mina pengar växer på banken och så länge jag får köpa vilka grejer jag vill, så länge min bil går fort och är i rätt färg och så länge jag får synas på TV, så är jag nöjd.
Men jag är inte nöjd. Jag vill att vi ska tänka långsiktigt och större, jag vill att vi ska lära av våra misstag, jag vill att vi ska bli bättre på att vara människor, bättre på att ta hand om varandra, bättre på att ta tillvara våra naturtillgångar, bättre på att dela på våra resurser, se till att alla människor har tillgång till vatten, mat och mediciner, njuta mer av livet, titta på mer vackra saker, andas bättre luft, vara mer i naturen, ha mer tid för våra partners, barn, vänner och släktingar.
Och vi kan ju göra det. Våra tekniska framsteg, vår kunskap inom psykologi, medicin, sociologi, ekonomi osv, om vi utnyttjade dem så skulle vi ju kunna skapa den världen.
Så varför gör vi inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar