Jag funderar ju ibland över det här med kärlek och varför det är så svårt att träffa rätt. Och kanske är det för att man måste träffa just rätt. Läser om Philip Berrigan, en katolsk präst som satt i fängelse för att ha protesterat mot Vietnam-kriget, och jag fascineras över hans sätt att diskutera samhället, livet, politiken, tron och människan. Och det finns ju så många fler som funderar över dessa saker, som tänker större och vill något mer med världen. Som ser livet som en möjlighet att utvecklas som människa och som gemenskap. Och som ser att allt hänger ihop. Att evangeliet talar om livet och inte bara på ett var-snäll-mot-din-nästa-nivå utan mycket mer genomgripande.
Berrigan citerar en vän, Tom Lewis som sa att "Äktenskapet är inte ett primärt kall, men att vara en kristen är det. Det idealiska vore att ett äktenskap skulle hjälpa två människor att bli effektivare revolutionära vittnen mot människans missbruk av människan. Hur skulle man annars kunna förena det med kristendomen? Det måste en revolutionär typ till för att intressera mig så pass att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig." Och jag inser att jag behöver träffa en revolutionär typ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar