Vår Moder?

Församlingen där jag arbetar kommer att vara remissförsamling när det nu är dags att prova en ny kyrkohandbok. Jag jobbar halvtid på två fängelser och tänker även prova den nya ordningen där. Det ena fängelset är en kvinnoanstalt där jag upplever att språket i våra gudstjänster är väldigt viktigt. Av två orsaker är jag mån om att tala om Gud i så könsneutrala eller mångsidiga ordalag som det är möjligt:

För det första har många av kvinnorna som sitter på anstalten negativa erfarenheter av män. De har ofta blivit misshandlade eller lever på annat sätt i relationer där det finns en könsmaktsordning som trycker ner dem. Att då använda termer som Fader och Herre om Gud hela tiden gör det svårare att öppna upp för ett möte som kan leda till en fördjupad relation till Gud.

För det andra har dessa kvinnor ofta en dålig självbild och den är ofta kopplad till en strukturell ordning där kvinnan är underordnad och inte lika mycket värd som mannen. En ordning som kan vara särskilt framträdande i de sociala grupperingar där dessa kvinnor rör sig. Därför känns det viktigt för mig att visa på den gudomliga kraften i dem själva och att visa på att det kvinnliga är lika mycket värt som det manliga för Gud. Något som inte är lika lätt när man hela tiden stöter på Fadern och Herren.

Till min stora glädje finns det många spännande förslag på böner och texter i det nya handboksförslaget. Redan i början av ordningen för huvudgudstjänsterna fann jag att man istället för I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, kan säga I Guds, den treeniges namn, och jag kände en stor lättnad. Problemet blir sen bara att det inte gäller överlag utan bara på vissa ställen. Efter förlåtelseorden och efter välsignelsen går det tex inte att byta ut orden. Eftersom det i den korta gudstjänst vi kommer fira på fängelset är de enda ställena där jag kommer använda frasen känns det lite tråkigt. 

Av samma orsaker tycker jag att det är tråkigt att man inte kan byta ut Herren mot Gud i välsignelsen. Förklaringen jag fått där är att det följer Bibelns översättning och det kan jag förstå. Men jag tycker fortfarande att vi borde kunna släppa dessa ord där det är befogat. Vi jobbar mycket med att skapa bättre förutsättningar för ett mer könsneutralt förhållningssätt till Gud, som ju faktiskt inte är en man, och då tycker jag att det här är att stanna på halva vägen. Hade vi haft en naturlig motvikt som Vår Moder, hade det varit en annan sak, men det har vi ju inte.

Jag funderar över våra argument att använda dessa manliga termer för Gud och tänker att termerna, även om det är Jesus som tänks ha uttalat dem, bara är beskrivningar. Att Jesus kallar Gud Fader är ju för att beskriva en kärleksfull och omvårdande relation. Om ordet i sig blir viktigare än vad som är evangelium i en människas liv, så undrar jag vad Jesus hade tyckt om det. Ofta återkommer jag till just detta. Vad hade Jesus gjort?